1805-1881 British Samuel Palmer Galleries English painter, draughtsman and etcher. Palmer was a key figure of English Romantic painting who represented, at least in his early work, its pastoral, intuitive and nostalgic aspects at their most intense. He is widely described as a visionary and linked with his friend and mentor William Blake, though he stood at an almost opposite extreme in his commitment to landscape and his innocent approach to its imagery. He had none of Blake irony or complexity and was inspired by a passionate love of nature that found its philosophical dimension in unquestioning Neo-Platonism.  Related Paintings of Samuel Palmer :. | The Lonely Tower | The Cypresses at the Villa d'Este | Farewell to Calypso | The Gleaning Field | A Cornfield Bordered by Trees |
Related Artists:
EERTVELT, Andries van
Flemish painter (b. 1590, Antwerpen, d. 1652, ?) Flemish painter. He enrolled as a member of Antwerp's Guild of St Luke in 1609. In 1615 he married Catherine Vlieger (d 1627), after whose death he went to Genoa, where he worked for Cornelis de Wael. By c. 1630 he was back in Antwerp, where he had his portrait painted by Anthony van Dyck (1632; Augsburg, Schaezlerpal.). In 1633 Eertvelt married Elisabeth Boots, probably a daughter of the Antwerp painter Jan Boots (b before 1620). Eertvelt is regarded as the first Flemish marine painter. Over the years his palette and style changed. His first paintings, mostly of ships in storms (e.g. Sea Battle in a Storm; Schwerin, Staatl. Mus.), were painted in greenish-black and brown tones, often using white to highlight the rigging against the dark sea. After his tour of Italy he favoured views of southern harbours, with calm seas painted in soft tones (e.g. Spanish Ships Leaving a Port; Vienna, Ksthist. Mus.). In his day Eertvelt was a man of distinction whose artistic qualities were praised by the poet Cornelis de Bie and whose marine paintings were appreciated abroad, some being exported as far as Seville and Lisbon.
tidemand
Tidemand kom vid 17 års ålder till Köpenhamns konstakademi, studerade där i fem år, tänkte sedan utbilda sig till historiemålare i Munchen, men valde i stället på en kamrats råd Dusseldorf till studieort och reste dit 1837. Han blev elev av Theodor Hildebrandt, men tog tidigare intryck av Carl Friedrich Lessings relativt realistiska historiemåleri. Hans första större målning behandlade ett svenskt ämne, Gustaf Vasa talar till dalkarlarna vid Mora (1841). Målningen inköptes av Rhens och Westfalens konstförening samt förskaffade Tidemand ett resestipendium från Norge och beställning på en altartavla till Vor Freisers kirke i Kristiania. Han reste sedan till Munchen och Italien, återvände till Norge på ett kort besök sommaren 1842, gjorde en studieresa i fjälltrakterna för att samla material till en påtänkt fosterländsk historiemålning, men kom nu till klarhet över sitt mål. Han ville, som han själv yttrat, skildra detta kraftiga naturfolks karaktär seder och vanor. Hans första tavla i detta syfte var Sagoberätterskan 1844, inköptes av drottning Josefina och förskaffade konstnären medlemskap av svenska konstakademien. Efter nya studieresor i Norge målade han Söndagskväll i Hardanger köptes av Oscar I, på slottet i Kristiania och Gudstjänst i en landskyrka. Han bosatte sig 1845 på allvar i Dusseldorf och vann snart ett namn genom de norska bondelivsbilderna. Samma år målade Tidemand i samarbete med Hans Fredrik Gude den romantiska Brudefärden i Hardanger. Revolutionsoroligheterna hade vid denna tid drivit de norske konstnärerna hem till Norge, och det såg ut, som skulle konsten nu bli rotfäst i hemlandet. Impulsen till en nationell konst gavs, men då lugn åter inträdde, återvände konstnärerna till utlandet. Under de närmaste åren målade Tidemand för det av Oscar I uppförda lilla lustslottet Oskarshal, som pryddes av uteslutande norska konstverk, serien Norskt bondeliv. Hans sista arbete var förstudier till en aldrig utförd historiemålning, Kristian IV grundlägger Kristiania, beställd av Oscar II. Tidemand skapade även tre altartavlor. I samarbete med Gude målade han Afton på Kröderen (1849), Ljustring (1850), Likfärd på Sognefjorden (1853), Fiskare i fara (1859), med Sophus Jacobsen Lappar på renjakt (1873) och med Morten M??ller Sinclairs landstigning i Romsdalen (1875). Han blev av sin samtid hyllad som Norges främsta representativa konstnär. Hans betydelse ligger i att han i sin konst gav uttryck åt det nationella uppvaknandet i sitt hemland. På samma gång föreställde han det norska folket för den stora allmänheten i utlandet. I Tyskland betraktades han som en av de främsta representanter i samtidens konst. Han fick många utmärkelser såväl i Tyskland som i Paris och i England, och hans arbeten såldes till höga pris. Sina mest omtyckta målningar upprepade han med tillhjälp av flera medhjälpare gång på gång, några i ända till 12 exemplar. Många av hans arbeten är återgivna i kopparstick och litografi. L. Dietrichson utgav Adolph Tidemand, hans liv og hans værker (2 delar, 1878-79).
Domenico Puligo
(1492-1527) was an Italian painter of the Renaissance, active in Florence. His real name was Domenico di Bartolommeo Ubaldini. He was trained by Ridolfo Ghirlandaio, but acquired a style consistent with his contemporary Andrea del Sarto. He painted a Vision of Saint Bernard altarpiece, now in Walters' Gallery in Baltimore. He was also in demand for portraits. He is featured in Giorgio Vasari's Vite or biographies of artists. He excelled as a portrait painter. He befriended Andrea del Sarto ane worked with Ridolfo Ghirlandaio. His brother, Jacone Puligo was also a Renaissance painter.